Håll om mig

och släpp inte taget. Sitter å tittar på min tavla jag har, det är en bild på träd & en väg som går långt bort. Det känns som om jag är där, och inte riktigt vet vart jag är på väg. Jag har som börjat på nytt och ska finna en ny väg att gå, nya minnen, nya framtids planer. Känns konstigt å ha levt med någon och på en sekund så försvann allt, jag vet att det var något som inte hade kunnat sluta annorlunda men endå.

"Jag vet inte så mycket om kärlek längre, jag vet inte hur den ser ut, jag vet inte hur den ska se ut. jag vet bara att den finns!"

Hade iaf väldigt trevligt igår som sagt och det blev lite annorlunda än vad jag trott men det är inget jag klagar över. Det kommer in nya människor i mitt liv, det kommer nya möjligheter, det kommer en ny framtid. Ni som läser det här kanske tror att jag är olycklig på något sätt, men det är jag inte. Jag bara skriver hur det är, och det är inge fel med det. Jag försöker bara hitta min egen väg att gå.



Tjillivippen! /K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0