Kärlek mellan mor & dotter

Ibland är det svårt att vara ungdom, att inte riktigt veta vilken väg man ska gå, vad som kommer hända i livet för dom val man gör, ibland behöver man bara sin mamma där vid sin sida, som förmodligen vet svaren på det mesta och som alltid känner om något är fel. Men det bästa kanske inte är att bli arg jämt för att man inte förstår, för att man inte alltid gör som dom tycker och säger, ibland måste man få känna efter själv, få göra sina misstag, det är så vi alla utvecklas och blir så småning om vuxen till en del. jag vet bara som med min mamma, hon vet när något är fel, när jag inte känner mig till fullo av lycka, hon har sina åsikter om saker och ting och hon säger dom, det finns bara en människa på denna planet som faktist vet det där och det är hon, hon är den enda som känner när jag mår dåligt, eller bara när jag inte är som jag vill vara, och när hon väl säger en sån sak så kan jag förneka det totalt, jag kan bli förbannad, och hon har inte rätt i saken förns jag själv får se det med egna ögon, får lära mig av det jag gör, och det hände för ett tag sen, och å bara säga det till henne å få släppa ut det jag kände var bara helt underbart, det är då jag vet att ingen känner mig bättre än hon, även om hon kanske inte vet allt jag och mina vänner pratar om, eller vad vi gör på dagarna, hon känner mig, hur jag är som person, hur jag vill vara, när jag håller på tappa greppet eller bara känner mig nere, och det är viktigt för mig, för då vet jag att hon aldrig kommer lämna min sida.

Men jag har också vänner som kanske inte får till den relationen med sin mor, eller sin far. Och det för mig kan vara jobbigt, när jag vet att någon mår dåligt och inte får det stödet som man behöver av sin mor eller far. För det är viktigt, även om man inte går å tänker "jag behöver min mamma på ett sånt stödjande sätt som å veta när jag mår dåligt", men jag kan verkligen märka det och det tror jag många andra gör. Det spelar ingen roll om jag har flyttat hemifrån och ska börja jobba å leva mitt liv, så att känna att mamma fortf finns där, och fortf är beskyddande gör mig så trygg och vet att allt kommer bli bra. Och du gumman därute, jag älskar dig. Och jag kommer inte svika dig, jag tycker det är synd att det är såhär för dig. Love to you honey!


Tusen kramar och obegränsad kärlek till min mamma! Tack för du är du!


/K


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0