Funderingar
På väg till solariumet, på den gamla asfalts vägen gick jag å funderade för mig själv medans Jason Mraz nya skiva spelades i mp3:n och regnet föll ner från himlen.. Alla tankar och funderingar började snurra runt, tänk hur många gånger jag varit besviken på mina vänner, familj, pojkvänner.. Men jag själv då, jag brukar ju alltid tycka att jag är så perfekt som människa, som vet hur man ska behandla folk osv, men är det egentligen sant? Jag har väl sårat vänner, pojkvänner, familj. Sen är jag värdelös på och göra saker i tid, eller göra dom överhuvudtaget, oftast blir det "jag gör det sen" men så blir det inte ändå. Varför är jag så blind för mina egna misstag, jag menar ingen är perfekt, alla gör vi i pincip samma fel. Alla sårar vi någon ibland. Men kanske har jag kommit en bit på vägen när jag insett det. Jag ska iaf ta sommarn in akt å bättra mig på det jag själv tycker är negativt med mig själv, och som säkert andra också tycker. Det var väl kort sagt om mina funderingar under tiden!
Du är inte ensam om att "göra det sen" tänket.. jag är precis likadant, har dock bättrat mig kolosalt nu :) och det är jag nöjd över med mig själv faktiskt!
