K A T T I E S

Ibland är jag så rädd för att känna mig själv, att man inte har den där närheten ifrån någon. Nu menar jag inte kroppsligt utan känslomässigt. Jag har väl haft det rätt krångligt och jobbigt ett tag nu, pga Nicklas, skolan djur osv. Och ibland känns det verkligen som det inte finns någon där, någon å prata med, någon som verkligen bryr sig. Jag skulle aldrig i världen kunna be någon å bry sig, eller be någon att fråga hur det är med mig. Det är jobbigt å känna sån saknad till något, känna sig så tom. Jag vill bara ha någon som håller om mig och inte släpper taget. Jag saknar någon å bry mig om så där extra mycket, någon å bara kunna krama om, någon jag verkligen inte vill vara utan.. Jag vet att jag har mycket bra i mitt liv, jag har en underbar familj, jag älskar å leva och jag tycker om mitt liv så. Men det är ett sånt hål i mig just nu. Ibland önskar jag bara att jag kunde vrida tillbaka tiden lite, å få känna mig sådär överlycklig å så kär. Han var ju trots allt ett stort ljus i mitt liv! Men antar att det bara är å ta skiten å försöka gå vidare, även fast jag har svårt å släppa taget!

Jag & Micke i Fredags, en sån bra vän. =)