K A T T I E S

Det här är min morfar, Olof.. Det är en bild jag scanat in!
Han var en otroligt stilig morfar, och också en väldigt
omtänksam en. Kommer fortfarande igår hans röst,
han skratt, minnen av han. Och också den dagen jag
var å sa hej då och fick se han så fridfull och slippa all
medicinering. Konstigt nog tänker jag ofta på han fortfarande
trots att det är ca 8 år sedan han lämnade oss.
Förut när jag var väldigt olycklig/förvirrad som tonåring så
tänkte jag att han såg mig och att han hörde när jag pratade med honom.
Lite töntigt kanske, men på något sätt hjälpte det mig.
Han sa att jag var hans bästa barnbarn, och även om det kanske bara
var något han sa till alla barnbarn så fanns det som med mig.
hehe, det är väldigt svårt å skriva om honom, för det gör mig fortfarande
ledsen, varför vet jag inte. Förmodligen för jag önskar att jag fick ha
honom i livet längre, jag hade bara velat berätta för honom hur mycket
han betydde och hur fin han var som person.
Och jag hoppas att jag nångång får träffa honom igen, när jag lämnar detta liv.
Dock om många år framöver!

"he's always gonna be with me"