Me being personal
Allt för ofta, ja nästan hela tiden så funderar jag över livet, vad jag ska göra, vad jag borde gjort för länge sen. Är jag bra nog? Eller är jag bara en lat bortskämd snorunge. Ju mer jag tänker, ju mer glömmer jag allt som finns utan för mitt hem & jobb. Min familj är min trygghet, min familj innebär mor & far, syster, hennes man & min systerson och självklart alla djuren.. Det är min trygghet.. Det finns så mycket saker jag egentligen vill göra men jag fastnar.. Det är inte så att jag tycker illa om mig själv eller så, jag känner mig så stuck om ni förstår vad jag menar. Jag önskar bara någon verkligen ruskade till mig å gav mig en rejäl spark i rumpan. För allt jag gör nu är jobbar, sitter vid datorn, sover.. Haha jag bor ju för fan i soffan nästan, vad är felet?:S Jag har fått världens problem med å somna för så fort jag lägger mig börjar funderingarna över allt jag borde gjort osv, å så ligger jag å får ont i magen å sen kan jag knappt somna, jag drömmer mardrömmar/konstiga drömmar så jag alltid känner mig konstig när jag vaknar. Ska jag nånsin komma någon vart? Självklart ska jag det, jag vet att jag har viljan, styrkan men just nu har jag hamnat i en svacka där jag bara känner mig STUCK!:S Ni tycker säkert detta är ett idiotiskt inlägg men jag delar bara av mig av mina tankar som bara jag visste om innan detta nu kommer publiceras... I guess it's now!
Hej gummsan!
Har du inte funderat på att det kanske är så livet ser ut efter gymnasiet, du är vuxen nu!! :) Du får göra det du vill:) Känna pengar, resa, träffa människor, helt enkelt leva livet.
Det finns inget fel i att vara hemma ett tag, det finns värre exempel på sånna om jag säger så.
Puss och kram ses till helgen!
