K A T T I E S

Ibland kan jag verkligen bli T.O.K.I.G på mig själv. Varför ska jag vara så jävla mesig för, varför ska jag vara så mjuk, varför ska jag vara så snäll, varför ska jag vara så blyg, varför ska jag vara så lättflörtad... Jag önskar jag ibland kunde vara lite kall, lite hård mot känslor, lite mer osnäll, lite mer svår att få sig uppmärksammad av.. Bara jag tänker på de så blir jag irriterad, min hjärna kan verkligen bli koko ibland, samma med mina känslor. Alltså jag har inte lätt å bli svartsjuk, om inte någon gör allt för att jag ska bli de. Men däremot kan jag falla pladask för någon. Nu är de väl inte riktigt så, de får iaf inte bli så, men ändå vill jag hålla kontakten, eller hoppas lite att man ska börja prata & personen ifråga ska fatta att han vill vara med mig. Ja eller de här låter ju bara hel dumt! Jag vet inte om de är för att jag ändå på något sätt känner att jag är en rätt bra tjej, jag vill ju bara ge någon all kärlek i världen å få vara den bästa tjej nånsin. Men ändå känner jag att de är fel av mig, varför inte bara en bitch... Nog för jag aldrig skulle kunna bli de! Haha nu kommer ett sånt där inlägg jag kommer ångra mig tusen gånger om att jag skrivit men ändå måste.. tyvärr ska ju h*n läsa min blogg!!:p Haha. Satan va han ska njuta nu... Sluta borra in dig i huvudet på mig & sluta njut av de!:p Men de är de som är så sjukt, en kille kan lura mig hur lätt som helst.. Vara lite gullig, vara sådär speciellt charmig å köra på det ett tag å sen bara putta bort mig, och så står de *LURAD* i ansiktet på mig.:p Jag kan faktist hålla med om att jag är blond när de gäller killar.. ojoj! En dag, ja en dag... Då ska jag finna en riktigt sådär underbar, mysig, rolig, galen, snäll, hårding till kar! Ja han får inte vara för mesig, men absolut inte för EGO!:p Nu ska jag sova;)