K A T T I E S

Miss my man.. väldans också! Var egentligen tänkt att jag skulle spendera helgen med han men eftersom jag inte lärt mig hans "skämt" som låter mer låter som seriöst än i närheten av skämt så tog jag å bokade upp mig på jobb hela helgen=p. Känns ju lite trist eftersom jag verkligen saknar han.. Men får väl tvinga han till Sundsvall nästa helg;) Jag ska berätta något märkligt faktist, efter jag träffat han så kan jag inte sova på nätterna, om inte han ligger brevid vill säga. Jätte konstigt, och irriterande. Är ju inte så ofta jag får sova brevid honom. Men sover jätte dåligt gör jag iaf, frustrerande frustrerande.. Och på tal om dålig sömn så är jag trött nästan jämt nu för tiden, har jag jobbat så är jag i princip helt slut efteråt, eller som idag när jag varit i Sundsvall så är jag också jätte trött & äger en huvudvärk som heter duga. Men den börjar jag bli van, finns ju som sagt där varje dag. mamma surrade om att hon tror att jag äter för lite... Ja då stod de just helt stilla i huvudet! Jag saknar D... Känns som om de är de enda som snurrar i huvudet varje dag, saknaden.. Träffade iofs han i Måndags, men de var ju så kort tid.

Ofta så tänker jag på morfar, saknaden av han men också vad han tycker om alla val jag gör här i livet, om han ser mig och är stolt.. Tänker också ofta igenom dagen då vi fick gå å titta på han när han låg i kistan.. Vit, kall, fridfull, vacker. Jag kommer ihåg känslan inom mig, hur de skrek inom mig *Ta mig härifrån, låt allt bli som förut*, Men jag minns mest han leende, ibland är jag brydd över att jag fortf kan se de framför mig, de är så länge sen, så många år sedan.. De jag ångrar idag är att jag inte gick på hans begravning, begravningar må vara sorgliga & hemska men också fina & fridfulla.. Ett sätt att säga hej då, en början till att gå vidare.. Morfar kommer alltid vara morfar, han kommer alltid finnas med mig. När man pratar med Mormor så vet hon ibland inte att han har gått bort, eller varför han gick bort. Men jag är också glad över att hon inte vet de, att hon glömt, att hon slipper tänka på det.. Jag är så glad att mormor fortf finns i mitt liv, att hon ger mig så mycket lycka varje gång jag träffar henne, jag kommer alltid vara hennes lilla ögonsten, eller skitunge som hon ibland säger, de kommer jag inte ta ifrån henne, varje gång jag träffar henne kramar hon om mig tittar mig i ögonen och säger "gud vilka vackra ögon du har flicka, och välformade ögonbryn" ja hon är bra söt, gullig, underbar, vacker.. Jag vet att en dag kommer hon lämna oss, men de är okej, för då hoppas jag att hon får träffa morfar igen, och att dom sitter där uppe å tittar ner på oss.. Oj vilket inlägg de blev, tankarna flög visst iväg.. nu ska jag mysa ner mig framför Gossip girl!