one day..
Jag håller på bli fullkomligt galen i huvudet.. Det är så mycket tankar som flyger runt så ibland vet jag inte hur jag ska hantera dom. Jag kan knappt sova på nätterna, jag är svin trött på dagarna & jag går runt å har ont i magen hela tiden. Jobbet får de att kännas bättre, men de finns ändå med! Ibland har jag bara lust å skrika och säga exakt vad jag tycker & tänker men de gör jag ju självklart inte. 2 februari åker jag & två av mina närmaste vänner utomlands minst ett halvår, resan är betald och de känns sjukt underbart. Men jag ska fortfarande kämpa på med de som är just nu, de som existerar i min omgivning just nu och de gör mig så irriterad ibland för hur mycket jag än vill kunna göra så de blev bra så finns de absolut ingenting jag kan göra, de handlar ju trots allt inte om mig förutom att jag lider som fan av det!
Men som att strö lite extra fint salt över de hela så är mitt huvud förvirrat av något annat också. Nämligen en person! En fin, härlig, rolig människa. I början när jag började känna denna så var de enda jag tänkte "nej, inte min typ, ingen jag skulle tänka mig i mitt liv" ha åt mig själv, för nu lyckas denna dyka upp i mitt huvud varje dag. Men de går inte, de får inte vara så. Denna människa ska snart en bra bit bort för att jobba & jag ska utomlands i Feb. Hur gick detta till? Utan att jag ens tänkt att de skulle hända, de fanns inte på min världskarta. Men de är såklart inget jämfört med de andra som pågår i mitt liv.. De är ju inte ens ett problem, de är bara en aning frustrerande. Annars då? Känns ju dumt å skriva bara negativa grejer, för de är ju inte en vanlighet. Jag är fortfarande lika glad över att ha mitt jobb, mina totalt vrickade men världens underbaraste arbetskamrater, med vrickade så menar jag självklart inget dåligt utan mer att dom har galen humor som alltid får en att skratta. Bara som idag på fikat, våra samtalsämnen kanske inte är som på andra arbetsplatser men jag kan garantera att inget annat jobb har lika roligt ihop som vi har.
Nu är klockan alldeles för mycket, 21:23. Ska gå å lägga mig i sängen, men jag vet att jag inte kommer somna. Men jag kan ju åtminstånde försöka. Jag önskar jag hade någon som höll om mig och fick mig å sluta tänka å bara finnas där i ögonblicket, och somna å få en god natts sömn. Iväg och jobba imorgon igen, feels good!
Men som att strö lite extra fint salt över de hela så är mitt huvud förvirrat av något annat också. Nämligen en person! En fin, härlig, rolig människa. I början när jag började känna denna så var de enda jag tänkte "nej, inte min typ, ingen jag skulle tänka mig i mitt liv" ha åt mig själv, för nu lyckas denna dyka upp i mitt huvud varje dag. Men de går inte, de får inte vara så. Denna människa ska snart en bra bit bort för att jobba & jag ska utomlands i Feb. Hur gick detta till? Utan att jag ens tänkt att de skulle hända, de fanns inte på min världskarta. Men de är såklart inget jämfört med de andra som pågår i mitt liv.. De är ju inte ens ett problem, de är bara en aning frustrerande. Annars då? Känns ju dumt å skriva bara negativa grejer, för de är ju inte en vanlighet. Jag är fortfarande lika glad över att ha mitt jobb, mina totalt vrickade men världens underbaraste arbetskamrater, med vrickade så menar jag självklart inget dåligt utan mer att dom har galen humor som alltid får en att skratta. Bara som idag på fikat, våra samtalsämnen kanske inte är som på andra arbetsplatser men jag kan garantera att inget annat jobb har lika roligt ihop som vi har.
Nu är klockan alldeles för mycket, 21:23. Ska gå å lägga mig i sängen, men jag vet att jag inte kommer somna. Men jag kan ju åtminstånde försöka. Jag önskar jag hade någon som höll om mig och fick mig å sluta tänka å bara finnas där i ögonblicket, och somna å få en god natts sömn. Iväg och jobba imorgon igen, feels good!
Kommentarer
Trackback
