K A T T I E S

NEJ! de ringer, vem kan de vara? är de dom ifrån mormors hem? eller någon av mina morbröder? Hjärtat dunkar i  180 och rädslan träder sig på.. Precis så känns de nu varje gång telefonen ringer, jag hatar att den ringer, jag vill att den ska vara tyst.. Mormor mår lika idag som igår, sover sover sover, vill inte vara vaken. tiden är kommen för att snart somna in, och de skulle inte förvåna mig om hon tar sina sista andetag på Fredag när Moster ifrån USA kommer hem, Maggan. älskade Maggan, de var bara i slutet av sommaren/hösten hon var här, då jag, mormor & hon åkte till Norra berget å gick runt å kollade samt fikade Våfflor med sylt å grädde, de blåste men var väldigt varmt å skönt, vi gick runt å tittade på gamla saker & mormor köpte sig bla en fin kudde.. Eller alla gånger vi varit på birsta, mormor har alltid haft en förmåga på senaste dar att säga vad som än ploppar upp i huvudet, och jag har alltid fått mig ett gott skratt, hon har ett sånt mysigt leende & skratt, som jag förmodligen aldrig kommer få se igen tyvärr.:( Imorgon hoppas jag att jag mår lite bättre, så kan jag åka å hälsa på, att få krama om henne å viska att jag tycker om henne. Jag är bara så rädd att hon ska ha gått bort, går min mormor bort kommer jag gråta floder, jag kommer vara totalt förstörd, tanken på att aldrig kunna hitta på saker med henne igen, krossar mitt hjärta. Just ja, skrev nyss lite med Petra, denna fina tjej, önskar henne all styrka i världen för att ta sig igenom detta, tänker på dig, din familj & Mayan varje dag, flera gånger dagligen! Det är så overkligt, så himla overkligt. Tillbaka till mormor, saker som jag alltid uppskattade när jag träffade henne.. Hon sa alltid att jag hade så fina ögonbryn & ögon, men sen att hela jag var så fin, å så kramade hon hårt mina händer med tungan utanför munnen, Mormor var dement och de var hon mycket medveten om, eller iaf att hon inte kom ihåg saker så hon sa alltid "du vet ju att jag glömmer, så kan du påminna mig om de här sen, LOVA det". Jag kan helt ärligt säga de att under de senaste åren så stod vi närmast, jag, mamma & mormor. Och jag är så glad & så stolt över mig själv, att jag har träffat henne så pass som jag gjort, jag behöver inte känna ångest att jag träffat henne för lite, okej jag hade kunna träffat henne mer men jag är så glad över så mycket som vi träffats å umgåts.:) JAG ÄLSKAR DIG MORMOR, Asta.;) *skrattar* Barbro Andersson, finaste mormor!