K A T T I E S

Tårar och åter tårar.. Började med att mamma berättade imorse att hon pratat med sköterskan som mormor ha, om att sätta in sondmat på henne eller låta mormor bestämma själv att hon inte vill äta något, min älskade mormor har den senaste tiden blivit en annorlunda människa, och de gör mig så otroligt ledsen. Jag älskar min mormor över allt annat på denna jord, Idag när vi var där så behövde jag inte mer än bara se henne så sprutade tårarna, de gick inte att hålla dom inne, när jag tittade på henne å tårarna bara föll medans hon klappade mig på kinden och sa att jag var fin, och att jag var hennes lilla favorittjej. Hennes ork är liten, hon satt uppe kanske 10-15 min, Jag önskar att hon fick lämna detta liv snabbt och smärtfritt, de var som att hon förstod vad som hänt, att hon inte kommer orka mycket längre, att hon har gett upp, och de är klart de gör, de skriker inom mig, men hon har levt sitt liv, hon vill komma hem till Morfar, och de är de jag önskar henne, att få komma hem till han.. När jag såg Mormor idag så såg jag att hon försvunnit en bit, de är ju så med Dementa människor, de är så de blir. Oh shit, tårarna sprutar gärnet när jag skriver, men de behövs... Älskade mormor, världens bästa mormor!

Sen kommer vi till något fruktansvärt som också hänt, Mayvon, älskade fina mayvon har lämnat oss. En underbar arbetskamrat som ställt upp mycket för mig, en mamma till en av mina vänner, en syster till en av mina arbetskamrater, och en vän till många av mina arbetskamrater. Kan inte förstå att de hänt! Erika ringde å berättade de när jag och två tjejer till yrade runt i Bydalen försökandes med att hitta till stugan vi hyrt, Hon säger i telefon "Mayvon gick bort i morse" ren reflex så sa jag "va? vad säger du? jag hör inte?" men jag hörde. Jag berättade att jag var tvungen att lägga på för att jag körde bil. När vi hittade fram till stugan å jag stannat bilen så sprutade tårarna, Jag lider med P & familjen till max, jag kan aldrig förstå vilken otrolig sorg de ska vara, de måste vara förjävligt, men dom ska veta att dom finns i mina tankar jämt, och att gå på jobbet imorgon kommer vara fruktansvärt jobbigt.. Saknar dig Mayvon, fina människa! Tack för alla råd & stöttande, alla skratt tillsammans!

Om 1 månad åker jag utomlands.. Men de känns svin jobbigt just nu, tänk om Mormor går bort när jag är utomlands? Hur ska jag någonsin kunna leva med att jag lämnade henne, att jag aldrig fick säga hej då och att jag älskar henne. Jag önskar jag bodde i Sundsvall och kunde hålla hennes hand varje dag, säga att jag älskar henne, pyssla om henne & se till att hon har de bra. Älskade mormor!

Trackback-URL för detta inlägg: